Hovarna påverkar hela hästens kropp. En hov som inte fungerar optimalt kan förändra hur hästen belastar sina ben, hur den rör sig och hur bekväm den känner sig i vardagen.

Som hästägare behöver du inte kunna verka eller sko din häst själv, men det är värdefullt att känna igen vanliga förändringar i hovens form. Då blir det lättare att upptäcka problem tidigt och att föra en bra dialog med hovslagare, hovvårdare eller veterinär.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att alla hästar ser olika ut. En hov ska inte bedömas enbart utifrån hur den ser ut på en bild. Hästens benställning, användningsområde, rörelsemönster, tidigare skador och hovkvalitet behöver också vägas in.

Här går jag igenom några vanliga felaktiga hovformer och vad du som hästägare kan vara uppmärksam på.

1. Lång tå och låga trakter

En lång tå i kombination med låga trakter är ett vanligt hovproblem. Hoven blir utdragen framåt och traktområdet baktill på hoven blir understucken och hamnar lågt.

När tån blir för lång tar det längre tid för hoven att rulla över i steget. Det kan öka belastningen på hovens bakre delar och på strukturer högre upp i benet.

Tecken som kan vara värda att uppmärksamma är:

• Att hoven ser lång och utdragen ut framifrån eller från sidan.

• Att tån slits lite eller att skon sticker fram långt framför hovens övriga form.

• Att trakterna ser låga eller ihoptryckta ut.

• Att hästen får ett tungt eller fördröjt överrullningsmoment.

• Att hovväggen börjar flyta ut eller bilda en tydlig böj framtill.

En lång tå utvecklas ofta gradvis. Därför kan det vara svårt att upptäcka förändringen när man ser hästens hovar varje dag.

2. Understuckna trakter

Understuckna trakter innebär att traktväggen lutar framåt i stället för att ge ett stabilt stöd under hovens bakre del. Trakterna ser ut att ha glidit fram under hoven.

Detta förekommer ofta tillsammans med lång tå, men kan även finnas på andra hovformer.

När trakterna hamnar för långt fram minskar stödet längre bak i hoven. Hovens bakre delar kan då bli trånga, svaga eller ömma. Hästen kan också börja undvika att landa ordentligt med den bakre delen av hoven.

Vanliga tecken är:

• Att traktväggen lutar tydligt framåt.

• Att hovens bakre del ser ihoptryckt ut.

• Att ballarna hamnar lågt eller ser ut att bli bakom hoven i ett spetsigare utseende.

• Att strålen blir smal, lång och ser utdragen ut .

• Att hästen gärna landar på tån.

Understuckna trakter går sällan att rätta till vid ett enda verkningstillfälle. Hovens form behöver förändras gradvis samtidigt som hästen får tillräckligt stöd och tid att utveckla en starkare bakre del av hoven.

3. Utflytande hovväggar

En hovvägg som flyter ut, innebär att hovväggen böjer sig utåt i stället för att fortsätta rakt ned från kronranden.

Utflytningar kan finnas runt hela hoven eller vara tydligare på en viss sida. De kan bero på obalans, för lång verkningstid, belastning, nedsatt förbindelse mellan hovvägg och lamellager eller en kombination av flera faktorer.

En utflytande hovvägg kan kännas igen genom att:

• Hovväggen ändrar vinkel en bit nedanför kronranden.

• Hoven ser mycket bredare ut nedtill än upptill.

• Det bildas sprickor eller flisor i den utflytande delen på hovväggen.

• Lammellerna ser utdragen eller bredare ut.

• Hovens sula blir platt och hästen kan vara mer öm på grus.

Det räcker inte alltid att bara raspa bort det som sticker ut. Det viktiga är att förstå varför hovväggen har börjat flyta och hur hästen belastar hoven.

4. Sned eller asymmetrisk hov

En asymmetrisk hov är högre eller brantare på ena sidan och lägre eller mer utflytande på den andra. Hoven kan även se vriden ut när man tittar på den framifrån.

En viss asymmetri är normalt, särskilt hos hästar som inte har helt raka ben. Målet är därför inte alltid att göra hoven perfekt symmetrisk. Verkningen måste anpassas till hästens benställning och sätt att röra sig.

Problem kan däremot uppstå om snedheten blir större över tid eller om hästen belastar en liten del av hoven mycket hårt.

Var uppmärksam på:

• Att ena hovväggen är betydligt brantare än den andra.

• Att hoven flyter ut på bara en sida.

• Att skon slits ojämnt.

• Att kronranden lutar kraftigt.

• Att hästen landar snett eller vrider hoven vid isättning.

• Att samma spricka eller sömhålsproblem återkommer på en viss sida.

En sned hov ska bedömas tillsammans med hela benet och hästens rörelser. Att sänka den högsta sidan för mycket utan att ta hänsyn till hur hästen rör sig kan skapa nya problem.

5. Trång hov och sammanpressade trakter

En trång hov har ofta smala trakter och en smal eller djup strålfåra. Hovens bakre del kan se hopdragen ut.

Detta kan påverka hovens förmåga att vidga sig och hantera belastningen när hästen sätter ned foten. Dålig strålkvalitet, röta och ömhet kan också förekomma.

Tecken på en trång hov kan vara:

• Smal stråle.

• Djup mittfåra i strålen.

• Trakter som ligger nära varandra.

• Återkommande strålröta.

• Smala eller ihoptryckta ballar.

• Att hästen undviker att landa med traktområdet först.

En fungerande bakre del av hoven är viktig för både stötdämpning och stabilitet. För att hjälpa en trång hov behöver man ofta arbeta med både hovbalans, miljö, rörelse och eventuellt val av hovskydd.

6. Upprätt eller mycket brant hov

En upprätt hov har en brantare hovvägg och ofta högre trakter. I vissa fall är det hästens naturliga hovform, medan det i andra fall kan vara en förändring som har utvecklats över tid.

En kraftigt upprätt hov kan ibland kopplas till spänningar, smärta eller ett förändrat rörelsemönster. Hästen kan exempelvis avlasta en del av benet och därför slita hoven annorlunda.

Det är extra viktigt att reagera om:

• En hov plötsligt blir brantare än tidigare.

• Två framhovar utvecklas väldigt olika.

• Hästen står med det ena benet placerat längre bak.

• Trakterna växer höga samtidigt som tån slits kraftigt.

• Hästen visar hälta, kortare steg eller ovilja att belasta benet.

En hov som alltid har varit något brant behöver inte vara ett problem. En hovform som förändras bör däremot undersökas närmare.

7. Platt och utbredd hov

En platt hov har en platt sula och kan upplevas bred och utfluten. Hästen kan bli känslig på hårt eller stenigt underlag eftersom sulan får ta hela belastningen då hovväggen inte växer ner utan bara flyter ut.

Platta hovar kan vara ärftliga, men hovformen påverkas också av underlag, belastning, hovkvalitet, verkning och tidigare problem i hoven.

Vanliga tecken är:

• Att sulan ser nästan helt plan ut.

• Att hovväggarna flyter ut.

• Att hästen ömmar på stenigt underlag.

• Att hovväggen lätt flisar sig.

• Att dlamellerna blir breda eller uttänjda.

• Att hästen behöver hovskydd för att röra sig bekvämt.

Det är inte alltid möjligt eller lämpligt att försöka skapa en kraftigt skålad hov genom att ta bort mer sula. Sulan ska skydda de känsliga strukturerna inne i hoven och får inte tunnas ut för mycket.

Hovformen berättar hur hoven belastas

Hovens form är inte bara ett utseende. Den kan ge information om hur hästen belastar sitt ben, hur den rör sig och hur hoven har utvecklats över tid.

När jag bedömer en hov tittar jag därför inte enbart på tån eller traktens höjd. Jag tittar bland annat på:

• Hovens form från sidan, framifrån och underifrån.

• Hovväggens vinkel från kronrand till mark.

• Trakternas placering och kvalitet.

• Strålens form och funktion.

• Sulans djup och konkavitet.

• Den vita linjens utseende.

• Slitage på hov, sko eller boots.

• Hästens benställning och rörelsemönster.

• Skillnaden mellan hästens olika hovar.

Det är helheten som avgör vad hoven behöver.

Försök inte förändra hoven för snabbt

En felaktig hovform har ofta byggts upp under lång tid. Därför behöver den också korrigeras stegvis.

Att försöka skapa en helt ny hovform vid ett enda verkningstillfälle kan göra hästen öm och orsaka mer skada än nytta. Levande vävnader, leder, senor och ligament behöver få tid att anpassa sig.

I vissa fall kan tätare verkning eller skoning hjälpa till att hålla tån kort och minska nya utflytningar. Andra hästar kan behöva limskor, boots, traditionella skor eller en period utan skor. Vilken lösning som passar beror på hästens förutsättningar.

När bör du söka hjälp?

Kontakta hovslagare, hovvårdare eller veterinär om:

• Hovens form förändras snabbt.

• Hästen blir halt eller tydligt öm.

• En hov skiljer sig mycket från de andra.

• Det uppstår återkommande hovsprickor.

• Hästen inte vill belasta traktområdet.

• Du ser blödning, värme eller kraftig puls i hoven.

• Lamellerna är mycket breda eller skadade.

• Hästen får återkommande problem trots regelbunden hovvård.

Vid plötslig hälta, misstanke om fång eller annan akut smärta ska veterinär kontaktas.

Det viktigaste jag önskar att fler hästägare visste

Du behöver inte kunna avgöra exakt vad som är fel med en hov. Det viktigaste är att du lär känna hur just din hästs hovar brukar se ut.

Ta gärna bilder regelbundet från samma vinklar. Fotografera hoven framifrån, från sidan och underifrån. Då blir det lättare att se små förändringar innan de har hunnit utvecklas till större problem.

Bra hovvård handlar inte om att alla hovar ska se likadana ut. Det handlar om att skapa bästa möjliga förutsättningar för varje enskild häst att stå, röra sig och arbeta bekvämt.