Jag startade utbildningen till hov- och limskospecialist därför att det är den utbildning jag själv önskar hade funnits när jag började arbeta med hovar.

Under många år har jag utbildat mig, gått kurser, arbetat praktiskt och sökt kunskap från många olika håll. Ju mer erfarenhet jag har fått, desto tydligare har det blivit för mig att det finns ett stort område mitt emellan de traditionella inriktningarna inom hovvård som jag tycker saknas i Sverige idag.

På ena sidan finns barfotavärlden, där det ibland kan bli ett starkt fokus på att hästen ska vara barfota. På den andra finns det traditionella hovslageriet, med lång historia, etablerade metoder och mycket kunskap kring skoning.

Och någonstans mitt emellan finns jag.

Inte för att jag tycker att den ena sidan är rätt och den andra fel. Tvärtom. Jag tror inte att bra hovvård handlar om att välja sida. Jag tror att det handlar om att förstå hästen framför sig.

Jag vill bort från rätt och fel

Hovvård blir ibland alldeles för mycket en fråga om övertygelse. Barfota eller skor. Järn eller plast. Söm eller lim. Det blir lätt olika läger där man försöker bevisa att den egna metoden är den rätta. Så vill inte jag arbeta.

För mig handlar hovvård om biomekanik, anatomi, belastning, rörelse och hovkvalitet. Men framför allt handlar det om ett levande djur som ska fungera i den miljö vi håller våra hästar i idag.

Det finns inte en metod som passar alla hästar. Allt har sin tid och sin plats.

En häst kan fungera fantastiskt barfota. En annan kan behöva boots. En tredje kan behöva limskor under en rehabiliteringsperiod och en fjärde kanske fungerar bäst med ett traditionellt sömmat beslag. Samma häst kan dessutom behöva olika lösningar under olika perioder av livet.

Det viktiga är därför inte vilken metod du själv föredrar. Det viktiga är att du kan förklara varför du har valt den.

Du ska förstå varför du gör något

Det här är en av de viktigaste delarna i hela utbildningen. Jag vill inte att du ska verka en hov på ett visst sätt bara för att någon har lärt dig att ”så gör man”. Jag vill att du ska kunna titta på hoven, hästen och rörelsemönstret och förstå vad du försöker åstadkomma.

Varför tar du bort horn just där? Varför lämnar du något någon annanstans? Varför väljer du just det beslaget? Varför placerar du skon på det sättet?

Vad vill du påverka och vad vill du skydda? Vad förväntar du dig ska förändras till nästa gång?

Och framför allt: kan du förklara det för hästägaren?

För mig är det stor skillnad mellan att kunna utföra ett moment och att verkligen förstå det man gör.

En bred verktygslåda

Jag vill inte sätta några onödiga begränsningar för den som går utbildningen. Du ska kunna verka. Du ska kunna limma. Du ska kunna sömma. Allt är tillåtet.

Utbildningen ska inte skapa en viss typ av hovvårdare som bara använder ett enda system. Tvärtom vill jag ge dig en så bred verktygslåda som möjligt.

Ju fler metoder du behärskar, desto större möjlighet har du att anpassa arbetet efter individen framför dig.

Om hästen fungerar bäst barfota ska du kunna arbeta med det. Om den behöver ett limbeslag ska du kunna välja och applicera det. Om ett sömmat beslag är det mest lämpliga alternativet ska även det kunna användas.

Det är inte verktyget som är målet. Målet är hästens funktion.

Hästen behöver inte passa metoden

Det här är egentligen grunden till hela mitt sätt att tänka. Jag vill inte att hästen ska behöva passa in i en metod. Metoden ska anpassas efter hästen.

Vi arbetar med levande djur med olika kroppar, benställningar, historik, hovkvalitet och användningsområden.

En tävlingshäst som tränas hårt på vissa underlag har helt andra krav än en äldre hobbyhäst som går i en stor hage. En häst med gamla skador kan behöva ett helt annat stöd än en ung häst med friska, starka hovar.

Därför måste vi kunna tänka bredare än en enda filosofi.

Biomekaniken är en röd tråd

En stor del av utbildningen bygger på förståelsen för biomekanik. Hoven är hästens kontakt med marken. När hästen sätter ner foten går krafter genom hoven, upp genom benet och vidare genom resten av kroppen. Om vi förändrar hovens form eller sätter på ett beslag påverkar vi också hur dessa krafter tas upp och fördelas. Därför räcker det inte att bara titta på hoven underifrån. Vi behöver se hela hästen.

Hur står den och hur rör den sig? Hur landar hoven och hur sker överrullningen? Finns det skillnader mellan höger och vänster sida? Hur ser balansen ut? Finns det gamla skador eller kompensationer som påverkar hur hästen belastar?

Det är den typen av samband jag vill att eleverna ska lära sig att se.

Verkningen är grunden

Oavsett vilket beslag man sedan väljer börjar allt med en bra bedömning och en genomtänkt verkning. Jag vill att du ska kunna analysera en hov och skapa en plan innan du börjar arbeta.

Vad behöver förändras? Vad ska få vara kvar? Vad kan förändras idag och vad måste få växa fram över tid? Vad behöver vi följa upp?

Att ta bort horn är enkelt. Att veta varför man tar bort det, hur mycket och vad det kommer att påverka är betydligt svårare. Det är den kunskapen jag vill förmedla.

Limskor är ett fantastiskt verktyg, men inte det enda

Limskor är en stor del av mitt eget arbete och självklart också en viktig del av utbildningen. De ger väldigt många möjligheter. De kan användas när hovväggen inte lämpar sig för söm, vid rehabilitering, för att skapa stöd, påverka överrullningen eller ge hästen ett hovskydd utan traditionell sömskoning.

Men jag vill inte att någon ska lämna utbildningen och tänka att limskor löser allt.

De är ett verktyg. Precis som barfotaverkning, boots och traditionella skor är verktyg.

Det viktiga är att förstå när de ska användas och vad man försöker åstadkomma.

Jag vill höja nivån på hovvården i Sverige

En av mina stora ambitioner med utbildningen är att bidra till att höja kunskapsnivån inom hovvård i Sverige.

Jag vill utbilda människor som vågar tänka och ifrågasätta sina egna val. Som kan samarbeta med veterinärer, fysioterapeuter och andra yrkesgrupper. Som kan dokumentera sitt arbete och följa utvecklingen över tid.

Jag vill också att du ska kunna möta nya problem och försöka förstå orsaken, istället för att bara behandla det som syns på ytan. Och du ska kunna förklara ditt arbete så att hästägaren förstår vad som görs och varför.

Ju mer kunskap vi har, desto fler möjligheter får vi att hjälpa hästarna.

Ett yrke du ska kunna leva på

Jag vill inte bara lära ut hovvård som ett intresse.

Mitt mål är att du ska få en bra grund för att kunna arbeta professionellt och faktiskt leva på att utföra ditt jobb.

Det innebär förstås att du behöver vara skicklig praktiskt. Men det räcker inte.

Du behöver också kunna:

• bedöma en häst och dess hovar

• göra en genomtänkt plan

• motivera dina val

• kommunicera med kunden

• dokumentera ditt arbete och följa upp resultat

• veta när du ska hänvisa vidare

• arbeta säkert och hållbart

• förstå din egen yrkesroll

• driva en verksamhet som fungerar ekonomiskt

Att bli duktig på hovar är en del. Att kunna bygga ett yrkesliv kring kunskapen är en annan. Jag vill att utbildningen ska ge båda.

Jag vill utbilda problemlösare

Mitt mål är inte att du ska lämna utbildningen med ett recept som du applicerar på alla hästar. Jag vill att du ska kunna möta en ny häst och börja ställa rätt frågor.

Varför ser hoven ut så här? Hur belastar hästen och hur rör den sig? Finns det en gammal skada? Vad behöver vi förändra och vilka alternativ har vi?

Vad är realistiskt att åstadkomma? Behöver vi hjälp av veterinär? Vilket beslag passar bäst just nu? Kan hästen vara barfota senare eller behöver den hovskydd långsiktigt?

Och om planen inte fungerar, vad gör vi då? Det är problemlösningen som är det viktiga.

Kunskap ger fler möjligheter

När du har en bred kunskapsgrund öppnas väldigt många möjligheter. Du är inte fast i ett enda system eller en enda metod. Du kan kombinera kunskap från verkning, beslag, limskoning, biomekanik, rörelseanalys och rehabilitering.

Du kan utveckla ditt eget arbetssätt, specialisera dig och samarbeta med andra yrkesgrupper. Du kan arbeta med vanliga hovvårdskunder eller fördjupa dig inom rehabilitering och mer komplicerade fall. Och du kommer att fortsätta lära dig av varje häst du möter.

För mig är det en av de roligaste sakerna med hovvård. Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket det finns kvar att förstå.

Det här är utbildningen jag själv hade velat gå

När jag ser tillbaka på min egen resa hade jag önskat att det hade funnits en utbildning där någon samlat allt det här på ett ställe. En utbildning där det inte fanns något krav på att välja läger.

Där jag hade fått lära mig barfotaverkning, limskoning och att sömma skor. Där biomekaniken och hästens rörelse hade fått ta stor plats. Där jag hade fått förstå varför jag gjorde något, inte bara hur. Där rehabilitering, röntgen, hovanalys, beslag och företagande hade kunnat vävas ihop till en helhet.

Det är den utbildningen jag försöker skapa nu.

Jag vill ge eleverna den kunskapsgrund jag själv hade velat ha från början. Inte för att de ska arbeta precis som jag, utan för att de ska få tillräckligt mycket kunskap för att skapa sitt eget sätt att arbeta, fatta genomtänkta beslut och hjälpa fler hästar på ett professionellt sätt.

Det finns ingen box du måste passa in i. Det finns inga förbjudna verktyg. Det viktiga är att du vet vad du gör, varför du gör det och vad du vill åstadkomma för hästen.

Läs mer om utbildningen här